Hur förhåller vi människor oss till förtal?
Om vi inte har gjort något fel, ska vi då försvara oss? Gå i polemik? Eller är det bättre att bara släppa och gå vidare?
Jag har haft energitjuvar i mitt liv så det räcker. Har fått nog av kränkning och häxprocess. Jag vill inte bjuda in människor i min vardag som inte vill mig gott. Jag vet vad jag väljer.
Men i samhället? Hur möter vi ignorans, okunnighet och angrepp, alla odlade i den mylla vars näring heter osäkerhet och rädsla?
Med kärlek? Ja. Jag tror det.
Så vill jag utvecklas mot godhet, ljus och frid. Låta kärleken fylla mig; kärlek till den som har det svårt, kärleken till den som bär på trauman, kärlek till de osedda, kärleken till människor som kämpar i motvind, som möter sina demoner, som vill bygga, inte riva ner.
Läste detta igår:
"Frid kommer av att minnas att endast kärleken är verklig."
1 kommentar:
Det sägs att en helig i tron en profet
vars röst ljuder långt som en malm,en cymbal
men som kärlekens hemlighet dock icke vet
han hör till de fåvitskes tal.
------------------
I kärlek en stingande tistel blir skön,
och vårregnen vattna förtorkade land
En ros kan dofta, en äng bliva grön
mitt i öknens brännande sand
ur visor och ballader av Dan Andersson
Skicka en kommentar