Gamla spöken, nya spöken, fraser från förr och ord som ligger kvar i munnen. Andar och demoner och allsköns oknytt, likt moln.
Luft som bär något unket, viskningar i fel tonart och oförrätter som aldrig blivit förlåtna.
Världen darrar till och kommer ur balans, kompassen snurrar runt i sin vilsenhet och hjulen glider utanför spåret.
Jag tänker att blicken måste fästas långt fram.
Och inom mig hör jag ljudet av vågorna, lugnt och rytmiskt smekandes stranden ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar