Lång tågresa med barnet.
Stora ögon, lätt smutsig ruta.
Titta ett flygplan!
Och titta, en pojke där uppe i molnet!
Solen smeker över landskapet. Snö, rimfrost, dimma mellan trädstammar, dansande älvor och smygande småfolk.
Tågbyte.
Väntan.
Vi trampar sönder is på pölar.
Sen kö till luckan där vi ska köpa lunch. Vänliga medresenärer säger: gå före ni.
Barnet äter polarklämma och delar av min korvrätt.
Solen dalar. Släpljus över skog och skog och återigen skog.
Går solen ner nu? Snart, svarar jag.
Vi är på väg till det stora sjukhuset. Han och jag, hand i hand. Fast just nu har han somnat på sätet, vaggad av tågets rörelser.
Jag ser ut genom fönstret.
Förundrad över skönheten.
Glad över det lilla ljus som finns.
Om bara några timmar ska vi åka hela vägen hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar