Det säger nog lite om i vilket skick jag befinner mig i just nu ...
T-bana fredag.
Söders höjder.
Och där en uteliggare, med tidningen som han säljer högt hållen i luften. Stolt och uppmanande på samma gång.
Så ser han mig. Jag är på väg rakt dit.
Då sänker han handen. Ser han rakt in i mina ögon, ler varmt och säger 'hej'. Som om vi var kompisar. Vi slitna, värkande, smutsiga och lite hemlösa.
Jag borde ha stannat och köpt en tidning, förstås. Men hejade bara snabbt tillbaka och gick förbi. Kände ett stygn av skuld; jag har råd, han behöver sälja sina tidningar, men han trodde nog att jag var en lodis, jag med.
Och så mindes jag den stolhet jag kände den gången när en hippie la en hand om mina axlar och började presentera mig för bohemerna runt Piazza Navone. "Det där är Philippe, han är från Frankrike, och där är José ..."
Jag var 20 år och glad att jag välkomnades av människorna, inte av kapitalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar