De var minst tio stycken. Alla proffs. Kablar, lampor, stativ, kamera, diverse lådor, monitorer, mikrofoner. Då och då kommer en ur teamet fram och bättrar på sminket. Rättar till min klädsel. En annan ställer fram lämplig rekvisita framför oss. Regissören säger att "idag är det vilda västern. Vi improviserar oss fram."
Jag har otroligt roligt! Samtidigt som jag, så fort jag får en möjlighet, i ögonvrån iakttar teamet för att lära mig mer om deras arbete, så är det förbluffande enkelt att glömma alla människor och all teknik runt om när själva tagningen görs. Jag trodde verkligen inte det: att det skulle vara så lätt att fokusera.
Ibland görs ett 20-tal tagningar (eller nej, jag vet förresten inte, jag räknade aldrig) och ibland betydligt färre. Oavsett vilket skrattar vi alltid mycket när en sekvens är avklarad. Och den berömda väntetiden märkte jag aldrig.
Tänk om jag vetat det här när jag för 25 år sedan drömde om att bli skådis. Att jag en dag skulle agera sjuksköterska i en reklamfilm!
3 kommentarer:
Hola Cattis!
Ja, tänk... För flera decennier sedan var vi Hjärngänget, TTG. Ett sammansvetsat gäng som spelade amatörteater och drömde om de STORA rollerna. Idag är iallafall en av oss en erkänd profil inom teatern och jag stolt beundrare av dig! VI andra blev vanliga människor inom data/IT, skolväsendet, vård och annat. Drömmarna finns dock kvar. "Vad är väl en statist i en film? sade Askungen..Tråkig, trist...alldeles underbart!" EN kram till dig i septembermörkret från Susan (en gång i tiden Laila)
Susan!
Jag vet inte om du läser min kommentar på din text här på sidan, men jag vet inte hur jag annars ska få tag på dig!
Jag är i alla högsta grad vanlig, och ibland undrar jag om det inte varit klokare att skaffa ett riktigt jobb, med fast anställning och fast lön... Vi gör våra val, och allt har sitt pris.
Drömmar är bra! Men inte alltid. Ibland kan man tro att man fått allt det man drömt om, och så tas det ifrån en, lätt som ingenting. Bättre att vara krass och realist?
I vilket fall som helst kanske det är dags för en TTG-återträff så här på medelålderns höst? Vi har ju alltid Titti i Trosa! Jag har tappat bort alla utom Micke, men det borde gå att få fatt på gänget - eller vad tror du?
Catarina
Tjoho! Vad kul med en replik från en alldeles vanlig medspelare! Drömmar ska man ha. Själv har jag förverkligat de drömmar som jag trodde var viktigast; Villa, Volvo, Ville (istället för Vovve...) å sen vaknade jag!
Nåja, jag har gjort karriär, tjänat myche myche pengar (å spenderat), gått på Konstskola, Karolinska och nu går jag på a-Kassa. Visst borde vi kunna träffas, vem är den sammankallande regissören? Höstliga hälsningar Susan (ps. du hittar min adress/nummer på Eniro)
Skicka en kommentar