Nu har jag i tre dagar slirat runt på Åländska vägar utan salt eller sand, tagit sats i backar och lärt mig att bromsa in i god tid innan en rondell. Jag har ätit Rysk Oxe och fått veta att Ålänningar är riktiga hejare på att svära. Jag har bott ensam på ett hotell som rymmer hundra personer och tröttnat rejält på julvisan som loopades i frukostrummet. Jag har - bitvis med lätt boat-lag* - lagt musikalisk och mental grund till en barockopera tillsammans med en grupp unga sångare. Men taxfree-butiken fick vara. Liksom bloggandet.
Och i varje stund genomsyras jag av glädje och tacksamhet över hur rikt mitt liv är. Att jag får leka, fundera, fantisera på arbetstid, att jag har möjlighet att i mötet med riktiga människor berätta historier om låtsas-människor och på så sätt behandla både mig själv och omvärlden. Att det står i min makt att framkalla skratt, tårar och nya tankegångar.
Om en månad ska jag tillbaka. Just nu känns det alldeles för långt bort.
* (Repetitionsstart kl 9.00 är tidigt redan från början. I min kropp var hon dessutom åtta…)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar