onsdag, december 09, 2009

Hänt i advent, del 7

Inte bara nu, utan under hela hösten har vänner och nära oroligt hört av sig till mig: "Jag läste din blogg. Hur är det med dig egentligen?"

Alltså kanske ett förtydligande krävs: Bloggen är inte min privata dagbok. Den är litteratur.

Om jag skriver i moll betyder det inte att jag är sorgsen. Jag vill vara personlig, men aldrig privat. Mitt innersta behåller jag för mig själv, men jag delar gärna med mig av tankar, erfarenheter och iakttagelser. Minns dock att det jag ser får en krönikörs formulering; en människa kan stå modell men jag citerar aldrig ordagrant, jag skildrar inte verkligheten dokumentärt och jag har aldrig blottat mig utan att se på det jag skrivit med distans och självkritik.

Så! Nu kan jag fortsätta skriva om utbrytarkungar, febrig längtan och själens obotliga ensamhet!

5 kommentarer:

Store Dam sa...

Åh!Catarina, du som kan skriva..... Skriv om den mjuka milda grådimman som så barmhärtigt sveper in oss liksom i ett skirt ansiktflor Trötthetsrynkorna, vinterblekheten sordineras och göms i grådiset.Alla blir vi lika vackra... Skriv om regndropparna som hänger likt diamanter på trädgrenarna, ingen julslinga kan vara finare än dessa.Skriv om Talgoxen som uppfodrande hoppar fram och åter på fönsterblecketoch slänger getögon på dig, i väntan på smulor från den rike mannens bord. Skriv om barnen som med gladare steg än förut knatar till skolan; nu är det roliga stunder på schemat, Lucia, julsånger och liiite mindre läxor! Och skriv om ännu en juls önskan om fred på jorden!

Anonym sa...

Catarina

Om det bara är litteratur utan bas i dina egna känslor och upplevelser ... om en sida i moll inte betyder att du själv är nedstämd, varför ska jag som läsare reagera? Tänka på en T som fyller 70 om hon/han inte finns?

Jag säger tack för tiden jag tog dig på "riktigt".

Hejdå, ha det gott. / Erik

Catarina sa...

Aj då, nu är jag missförstådd igen... Förlåt.

Erik, vem du än är, klart att det är på riktigt. Hur kan du tro annat? T finns. Jag finns. Känslorna är äkta. Upplevelserna sanna. Men jag formulerar mig litterärt och bevarar mitt allra mest privata - för jag är inte anonym för flertalet läsare, och det blir tokigt om de hämtar information ur min bloggsida, istället för det levande mötet med mig.

En människa i min närhet har känt sig anklagad, helt fel, av mina texter, och där vill jag verkligen poängtera att jag inte använder bloggen för privata budskap eller vendettor. Det är alltid uteslutande RAKT UPP OCH NER - allt ur mitt huvud och allt ur mitt hjärta som gäller. Sedan granskat med distans för att se att jag inte trampar på någon - och inte heller gör mig själv allt för sårbar.

För sårbar är jag. Tyvärr. Skrivandet är en nödvändig kanal - som en ångvissla. Det var nog alldeles för mycket "litteratur" i tanken att jag inte skulle vara sorgsen om jag skriver i moll.

Slutar du läsa så vill jag ändå tacka dig för det intresse du visat. Fortsätter du läsa uppskattar jag alltid kommentarer, som idag; både de som ger motstånd, ifrågasätter och de som håller med.

Tag hand om dig där ute.

Anonym sa...

Catarina

Erik här igen, ändå. Söta du, det var inte meningen att göra dig ledsen. Jag övertolkade det där med "litteratur".

Hela mitt vuxna liv har jag haft ett starkt intresse för djuret kvinnan (inte nödvändigtvis sexdjuret) den animaliska varelsen. Till djuret hör i min biologiska världsbild hjärnan och alla dess manifestationer. Drömmar, fantasier, sorger, glädjeämnen ... Skapade av kemi, axoner, synapser i ett obegripligt samspel.

Säga vad man vill om alla dessa tjejbloggar (ursäkta uttrycket) men många är engagerande öppna. Jag har nästan lärt mig mer om kvinnan bloggledes än mellan lakanen. Så du förstår kanske varför jag inte bryr mig om litteratur.

Detta om detta. Ursäkta om jag gjorde dig ledsen.

Erik

(Som nog tittar in igen.)

Catarina sa...

Erik,

Du får gärna forska vidare på det kvinnodjur som är jag!

Men samtalet? Det goda - det närvarande - det icke-djuriska? Är det inte där vi lär oss allra mest om varandra?

Mitt skrivande är en enslig monolog.
Min största längtan är ett verkligt möte. Min ständiga strävan är öppen och rak kommunikation.

Utbyte av kropp, tanke, doft, mening, energi, puls, ord, beröring, fantasi och erfarenhet.

Tack för dina kommentarer!