Jag var på Folkoperans uppsättning av Gounods Faust häromkvällen. Den marknadsför sig som en kamp mellan det onda och det goda, med bild på barnboksängel versus fantasydjävul.
Missförstå mig inte, jag tyckte om föreställningen. Andra akten var makalöst bra.
Men föreställningen handlade om något helt annat: mannens svek mot kvinnan och kvinnan som älskar för mycket. Hur han tar till varje knep för att erövra den som hans blick fastnat på. Manipulation, lek, smekning och förkastning om vartannat - självklart effektivt för en längtande själ. Hon ger bort sitt hjärta och tror att de är överens.
Då går han. "Bytet är ju fällt" som en man sa till mig en gång.
Och då blommar den älskande kvinnan: hon ger och ger, sköljer över honom förståelse, förlåtelse, hon tänker att ju mer hon ger, desto större chans att han kommer förstå hur underbar hon är, och ge tillbaka.
I slutscenen gör Marguerite ett val. Inte det goda, som presentationstexten säger, utan sig själv.
"Faust - ett kvinnoöde", hade varit en mer relevant titel. Och jag rekommenderar föreställningen varmt om du har tid innan den 28:e november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar