"... annars är man bara en liten lort"

... Du är rädd, men du gör det ändå.
... Du känner inte igen, likväl går du vidare.
... Det gungar under dina fötter, men du vänder aldrig om.

Så har jag sett människor bryta ny mark i sig själva, i det projekt som fick större delen av min höst:
Kvinnan som plötsligt börjat le.
Han som växte en meter efter att ha övervunnit sin egen scenskräck.
Hon som slutade klanka ner på sig själv och bestämde sig för att ha roligt.

Efteråt är glädjen och stoltheten och lättnaden stor. Och tacksamheten.

Visst kan vi sitta hemma och undvika allt som skrämmer. Men då händer absolut ingenting!

Liv är rörelse.
Liv är förändring.
Liv är att känna sig levande.