Dag fem: skriver, skriver, gråter, ler och dansar lite
På min femte fastedag har jag haft ett enormt flow. Satte punkt för hela översättningen kl 16.15 - med tårar i ögonen, drabbad av slutscenens knytnävsslag... barnet som slits itu. Renheten i musiken. Enkelheten i texten. Tror jag förvaltat det rätt.
Med musik i bakgrunden skuttar jag runt och avslutar veckan. Gör en och annan piruett. Dammsuger mitt vackra hem. Tänder ljusen i fina pappalampan som numera hänger rakt. Förbereder glassdrink för fredagsgänget som ska knö in sig framför Idol. Själv ska jag njuta av druvjuice.
Mår toppen! Och tackar för underbar påhejning av kära vänner som läst och kommenterat.
Faktum är; vi äter betydligt mer än vi behöver. I den här delen av världen.
1 kommentar:
Så sant, så sant!
Det är inte utan att man blir lite sugen på att köra en vecka...
Jag har inte fastat på många år nu, men jag tar några low-carbveckor då och då...det ger också en skön känsla...när allt bundet vatten i kroppen släpper, när allt sug försvinner och man känner sig behagligt lagom-mätt hela tiden. Mätt, men lätt liksom.
Nog äter vi för mycket. Inte minst en massa raffinerade produkter våra kroppar inte alls är anpassade för.
Tänk att du snart gjort en vecka!
Gå sen och unna dej en helkroppsmassage eller nåt..
Det är du sannerligen värd!
Kram.
Skicka en kommentar