Dag fyra: ut med skiten bara!
Nu inleddes den stora avgiftningen på allvar. Jag kände det i tinningarna, i strupen, i diafragman och i buken. Märkligt (och nu ber jag känsliga läsare sluta läsa, för nu upphör jag att vara en fin och civiliserad bloggare) hur mycket som kan ligga på lut i en tarm. Om man åt sist i söndags, och då väldigt lite, vad är det då som kommer ut torsdag eftermiddag? År av överblivna restprodukter!
I mataffären passerade jag ostbollar, chipspåsar och kexchoklad. Och fast jag var lite ämlig skrek hela min kropp: Neeeeej! Stoppa inte in sånt i mig mer! Vill inte ha! Vill inte ha!
Det var på sätt och vis den tuffaste dagen idag. Men också den bästa. En del av den livsviktiga kärleken till sig själv är att vara snäll mot sin kropp.
Idag kände jag att jag kommit en bit på väg.
1 kommentar:
Inte många nås av så snälla insikter!
Vi sätter ju själva ribban för hur andra ska se på, och behandla oss.
Att vara snäll mot sig själv i ALLA lägen ger omvärlden signaler om att annan behandling är helt otänkbar.
Och - du är SÅ JÄKLA DUKTIG!
Inte så mycket för att du inte äter, men för att du väljer att vara snäll mot dig!
Ha en lätt, energifylld andra advent, vännen!
KRAM till dej!
Skicka en kommentar