"Ursäkta, en fråga - "

Jag riktar blicken rakt fram, ser målinriktad ut och går med snabba steg - det hjälper inte. Låtsas läsa nåt på mobilen - det hjälper inte heller. Ibland duckar jag, rent fysiskt - men det gör ingen skillnad... Jag blir alltid uppropad av salt- och nagelfilsförsäljarna i min galleria. Och det har pågått i flera månader.

Missförstå mig inte, det är bra produkter. Men jag vill inte stå där och bli filad eller skrubbad. Jag vill vidare, jag har en plan för mitt besök i shoppingcentrat.

Så idag. Igen. Såg den lätta lutningen över disken, märkte hur hon tog sats.

"Ursäkta, en fråga -"

Då tog jag tjuren vid hornen, gick jag fram till henne och sa:

"Du, jag försöker ta mig förbi er varenda gång. Nej, jag vill inte svara på en fråga, jag vill inte visa mina naglar och jag vill inte köpa en ask med salt från Svarta Havet. Hur ska jag kunna handla i den här gallerian, vilket jag ofta gör, utan att behöva kämpa för att komma förbi er obemärkt?"

Hon blev alldeles stum och bad flera gånger om ursäkt. På tillbakavägen från mataffären bara stod hon där, vid disken, och pysslade med sina burkar. Inte ett ljud.

Undrar bara om hon känner igen mig imorgon när jag ska ta en sväng till systemet.