Rus!

Cher Nobel! Du som ville hylla kreativitet, forskning, landvinning - för mänskligheten, för utvecklingen. Din sprängkraft känner vi, din kärlek till litteraturen anar vi, din insats för framtiden har vi tveklöst förstått, trots det motstånd din sista önskan först mötte. Nu är du en av vårt lands stora förebilder, och vi sitter i frack eller balklänning och ser ditt porträtt omgivet av blomsterprakt. Stolta. Rörda. Respektfyllda.

Vi startade hemifrån kl 15, men fick ändå kliva ur bilen och småspringa sista biten på en stillastående Sveaväg. Prisutdelningen var intressant med Gluck som musikalisk höjdpunkt - även om förklaringen av ekonomipriset kändes luddig. Eller var det kanske värmen som gjorde mig dåsig just då?

Middagen! God champagne, framför allt. Mario Vargas Llosa lång och stilig men med barnets storögda blick på omvärlden - jag grät under hans tal. Egerbladhs vardagslek med festens tre delar: priset, den högtidliga middagen, den avslappnade dansen. Tiden flög, jag hann inte äta upp rätterna för alla goda, roliga, djupa samtal - jag satt vid "kulturbordet" sa man mig. Vid min sida en levnadskonstnär och kulturens eldsjäl som bjöd till lekfull dans och champagne i baren. Dotter N glittrade - "jag är i klänningshimlen!" Och se där: släktingar - vänner! Lite mer dans. Lite mer skratt. Lite mer champagne.

Vi blir ett gäng som får åka med min kavaljer till efterfesten på Handelshögskolan. I Narnia fann vi akrobater, chokladfontäner och Koskenkorva, i Törnrosas rum massage, cupcakes och champagne. I Rödluvans skogsdoftande värld hittade vi mer Koskenkorva, nu med lingon.

Och ja, jag har ätit friterade grodlår för första gången i mitt liv. De såg verkligen ut som du tänker att de ska se ut. Sega och salta. Goda, som en blandning mellan torsk och kyckling. Ändå: jag tror jag föredrar torsk. Eller kyckling.

Dans och dans och whiskeyfudge och mer drinkar - allt gratis, allt sponsrat. Och så vips tar drömmen slut, vi kliver ur taxin strax före kl 06, lätt snurriga, lätt fotömmande men mycket mycket glada.

Idag har jag ont i huvudet. Men, min käre Nobel - det var det värt!