måndag, oktober 25, 2010

Kärlek o knark o kommunikation

Njuter av att arbeta med bra människor. Två killar på ljus, två på ljud, en scenmästare - och så ensemblen: 50 personer plus 6 musiker i diket.

Scenen är djup, luftig, golvet nymålat, fonden djupt sammetssvart - inga trasor, inget halvdant. Röken skapar rum, strålkastarna målar. Magi uppstår - jag är för alltid teateratmosfärs-knarkare, fast i beroendet sen tidig tonår.

I salongen med 500 platser rör jag mig från sida till sida, bakåt och framåt; jag är publiken innan publiken kommer. Mindre än en vecka till premiär. Alla längtar. Några nojar en aning. Det är som det ska.

Jag är gladare när jag får repetera än att bara administrera. Nästa vecka är jag tillbaka i projektledning på heltid. Då ska jag minnas lekfullheten, bilderna, samspelet och berättandet. Bildbeviset finns på mina lår: enorma blåmärken från salongsstolarnas hårda armstöd.

Jag älskar teater.

1 kommentar:

Anonym sa...

...och teatern älskar dig! Beviset är förståss blåmärkena...
/CFG