Riktigt hård vind från sidan.
Drar upp jackan till hakan, borrar in mig i scarfen. Arbetar med gasen och ratten, tar vågorna framifrån, parerar avdriften. Öppet hav bara några minuter, men det räcker. Jag är själv i båten. Utelämnad och utsatt.
Och jag klarar det förstås. Jag klarar det mesta.
Men det är så förbannat tråkigt att vara ensam om allt det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar