350 år av slag, eld, svett. Hunger och längtan. Samtidigt trygghet och sammanhang. I den djupa, besjälade brukshallen ska jag än en gång föda en berättelse till liv. Med slagverk och travers, sångare och dansare, färger och formationer.
Jag visste redan hur storslaget det var men kunde nu läsa av mäktigheten i mina blivande kollegors ansikten.
På kvällen mötte jag lugnet som bara ett gammalt hus med kakelugn, fyllda bokhyllor och hög takhöjd kan ge. Här får jag det bra.
Det brinner en eld även inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar