Too-ticki och jag

Rosa himmel, halvmåne och fullkomligt spegelblankt hav. Sen plötsligt sammetsnatt. Inte den ljusa sommarnatten, mer den som vemodigt omsluter och manar till eftertanke och reflektion.

Från hamnen hörs dansbandet med sitt trevliga mellanprat. Nej, där kommer jag aldrig sitta med en annans arm runt min midja, tänker jag.

I skogen trevar fötterna sig fram, väl medvetna om varenda krök. Framför mig skuggor; en, två - nej fem hjortar som ljudlöst skrider in mellan mörka stammar.

Vid huset hittar händerna nyckelhål, kranar och reglage utan tvekan, trots att det nu inte finns något dagsljus kvar. Fladdermössen bryter stillheten, jeansjacka byts mot Helly Hansen och så till sist tänds stugan upp.

Nu sitter jag på trappan med ett glas vin i handen och en enkel lycka i hjärtat. Mina öron hör inte längre syrsorna. Men det gör inget.
För livet är nu en gång så:

Du har.
Du mister.

Och du finner något annat.