Variatio delectat

Så är det. 

Sån är jag.
Det kan inte ändras.

Det är som det är.

Fait accompli.

Ett credo jag möter ibland. 

Först tänker jag att det är rädsla, sen bekvämlighet. Sist kommer jag fram till att det spelar ingen roll, bara jag själv inte hamnar där. Hack i skivan liksom. Stagnation. Lättja. Och en enorm blockering för livets alla möjligheter.

Jag vill tänja mina gränser. 

Jag vill känna själen växa och fylla ut hela min kropp, tränga vidare förbi konturer och ut genom varje por. 

Jag vill väcka det som ligger i dvala. 

Vill upptäcka nya tankar, få syn på saker från andra håll, drabbas av oväntade känslokast.

Jag vill resa. Utåt och inåt. Finna stigar.

Jag vill våga.

Utvecklas.

Veckla ut.

Ja, jag vill förändras.

Så känner jag livets puls föra mig vidare.