Oscar Wilde.
Han visste.
Och nu vet jag också.
För hon vandrade vid min sida på landsvägen.
Väntade in mig, när mina steg dröjde.
Hon hälsade mig välkommen hem till sig.
Lät mig vara den jag ville, och göra det jag skulle.
Sen låg hon intill mig.
Gjorde mig lugn med sina djupa andetag.
Mjukt vilade hon sitt huvud på mitt bröst.
Jag är.
Rik.
Varm.
Älskad.
Nu ligger hon intill mig i den uppbäddade gästsängen.
Hon.
Bordercollie-tiken.
1 kommentar:
En blomma är glädjen: i dag slår hon ut
i morgon förvissnar hon redan
Just nu, då du kan, ha en lycklig minut,
och tänk på det kommande sedan!
F.M. Franzén
Skicka en kommentar