Ensam i morgonen

Det är glest mellan inläggen nu. Tiden räcker inte. Och tankarna är fyllda av jobbsammanhang - filosofier får vänta.

Ändå. Nu. Tyst, stilla morgon.
(Eller ja, så tyst som den kan bli i min värld.)

Utanför står allt stilla.
Bara en ensam hare som skuttar under mitt fönster.
Inuti tomhet.
Inga förväntningar, inga förhoppningar.

Det är bra. Jag kommer snart att fylla mig med nya upplevelser.

Livet är ett hav. Ibland glittrar vattendropparna på ytan, ibland piskar stormar. Jag dyker och jag guppar runt om vartannat. Får svidande salt i ögonen. Kramp av kylan. Men upplever också viktlöshet, frihet, omfamning. Och vill inte vara någon annanstans än där jag är.

Det finns inga livbojar. Ingen följebåt. Jag lurar bara mig själv om jag tror någon ska stå vid kajen och ta emot när färden är över.

Haren är borta.
En talgoxe fladdrar förbi.
Funderingarna får klinga ut.
Nu väntar en opera som ska förberedas.