Heja fria viljan!

För ett drygt år sedan blev jag uppringd av en TV-producent. De sökte en vigselförrättare till en produktion där experter skulle matcha ihop singlar som sedan fick träffa varandra för första gången någonsin i samma ögonblick som de skulle gifta sig.

Jag svarade Nej tack. Kunde inte tänka mig någon värre, varken själva programidén eller att medverka i den.

Och nu ... Nu har jag förstått att serien har sänts i TV. "Gift vid första ögonkastet". Jag blev tvungen att gå ut på nätet och skumma igenom några avsnitt, för att se vad jag avstått ifrån.

Där fanns allt man kunde önska sig: manliga män och kvinnliga kvinnor, varav en prinsessa och en lite mer elaka styvmodern. Dessa var omgivna av en mängd experter: beteendevetare, psykolog, terapeut, präst. Fotografer. Trevliga, seriösa, säkert kompetenta men framför allt TV-mässiga.

Tre par matchades ihop efter grundlig research. Det tog mig en kvart in i del ett att bli fullkomligt övertygad om att inget par skulle hålla. Jag hoppade till sista delen och fick det bekräftat.

Känslor är inte teori. Ett pussel kan inte läggas med bitar som liknar varandra. Attraktion uppstår genom fem, nej sex sinnen, förtjusning i upptäckten att "being in love is being yourself". Öga mot öga ser du om den du möter är rädd för dig, eller nyfiken på dig. Sex är nödvändigt, rent personkemiskt.

Det jag däremot håller med om, är att en blixtförälskelse eller en drabbande passion inte nödvändigtvis håller i längden. Att bygga vidare vänskap och lusta till en djup och hållbar relation kräver vilja, engagemang och tid. Och förstås en gnutta inspiration. Allra helst utan kameramän och experter.

Släng dig i väggen SVT. Och lägg pengar på vettigare saker än fejk-dejting.