Nu vill jag krypa in i ett bo igen. Gräva mig ett gryt, bygga en koja, borra ner mig. Jag behöver vara i en puppa - bara för en liten stund, för att klinga ut, byta spår, starta om.
Igår avslutades en resa som både tagit ifrån och gett till mig mer än jag insett under resans gång. Idag är jag öm, mör, hes, matt, orkeslös och oinspirerad.
Igår fylldes mina sinnen av icke sinande bekräftelse, gensvar, möten. Idag orkar inga ansiktsdrag ta sig över haknivå.
Igår rann mina tårar, i en stilla lycka över att få skapa, leka, få vara bland goda, varma, inkännande människor. Idag stänger jag av radio och TV för att värna mig från aggressioner, maktmissbruk och hård hud.
Jag har några dagar på mig.
Sedan ska jag ut igen:
Nya ansikten, nya kroppar.
Nya behov, nya hinder att forcera.
Då ska jag stå vid rodret på nytt och ropa med glasklar stämma:
Vi klarar det här. Vind i seglen bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar