Plötsligt stod jag mitt emot en stor vassflotte. Nio stockar, sammanbundna med rep. En vasshydda ovanpå. Ett relativt litet segel med ett handmålat ansikte, föreställande en indiansk gud. Inte ett enda tekniskt hjälpmedel.
På väggarna runt om i rummet berättelsen om Thor Heyerdahl, mannen som hade vattenskräck och knappt kunde simma. Om idén som bet sig fast, växte och slog ut i full blom, allt med näring av en mans outsinliga drivkraft. Inget stoppade honom. Människor måste fallit som käglor för hans charm, för hans målmedvetenhet, för hans mod.
Jag bara stod där. Tittade på flotten och undrade hur de sov, de sex männen. Var de åt, hur de kunnat gå på toaletten någorlunda privat, vad de hade pratat om och om de hade längtat efter att få famna en kvinna.
Och jag förstod i samma stund att om jag hade levt då, år 1947, och om Thor H (av någon outgrundlig anledning) skickat ett telegram även till mig med frågan ARE YOU IN? - då hade jag svarat YES!
Tveklöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar