Knappt hade jag landat.
Ännu inte packat upp.
Men det bara blev så.
En resa. Två. Ja, tre. När jag ändå höll på.
Så nu ska jag hänga med min kusin konstnären i London, återvända till Södra Paradiset med flocken och möta våren vandrandes i kroatiska berg. Hela jag ler.
För än en gång; liv är rörelse.
Och jag verkar inte kunna sitta still många sekunder ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar