Tänkte skriva om djupa saker. Som hemligheter, ytskikt och lager på lager. Hade en rubrik i huvudet; "Det handlar om trygghet". Ville verkligen förmedla nåt av vikt, nåt som läsaren reagerade på med ett "Wow, det är en klok tjej det där."
Så jag gick ut, ensam i trädgården. Satte på kaffe och ställde datorn på det stora bordet av mörkt, tungt trä. Hörde duvor och småfåglar improvisera sina morgonserenader och vände mig mot bergen.
Solen höll på att gå upp.
Diset låg som en smekning över femtio nyanser av brunt, och strålarna sträckte på sig, långt. Ända till fram mina rufsiga lockar.
Luften var alldeles stilla.
Rik.
Klar.
Och alla tankar försvann.
*
Solen i mig och jag i bergen.
Ett nu. Ett varande.
Kanske det sannaste, det mest värdiga.
Och mest enkla.
Orden sinar, inget klokt kommer till mig.
Men i huvudet rör sig sakta en ny rubrik:
"Det handlar om energi."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar