Det blev så, att vi fick hämta med oss den drivna, ljuvliga fyraåringen på vägen till landet. Hopp och skutt i benen, skratt och underfundiga samtal, köpa tandborste och låna Blixten-kläder.
Allt går. Vi har det bra.
Sen är det läggdags.
"Jag önskar att jag hade mitt gosedjur ..."
Liten röst, liten flicka.
Stor flicka, lätt panik.
Ett barn utan gosedjur ... och vi är på en ö och det är mörkt och mamma och pappa är långt bort.
Hjärnan på högvarv. Har vi nåt i stugan? En leksak från förr?
Gräv, gräv i korgen. Hårt, plastigt, kantigt.
Ett flygplan.
En vattenpistol.
Slingrigt hopprep.
En boll.
En boll?!!
Hoppet stiger.
"Du, kan man ha en gose-boll?"
Flickan tar bollen resolut i handen. Väger den under tystnad. Sen provar hon att kasta den beslutsamt mot golvet.
"Nej. Den studsar."
*
Lite senare ligger vi tillsammans under enhörnings-lakandet. Stor flicka läser Bertil och råttan Rutger. Liten flicka kramar Bamse-gosekudde.
Det fanns ett relevant örngott.
Båda är nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar