Händer

Min handflata mot flickans rygg och hon släpper taget, somnar.
Mina fingrar som fjäderlätt nuddar den andras hud, samtidigt som vi pratar stilla.

Hans händer för länge sedan runt mina vrister och allt blev självklart.
Vännen på västkusten vars hand passade min i ett perfekt sax-grepp.
Kvinnan som med sina händer över min kropp lät muskler andas och knutar lösas.

Händer som gräver i snön på vintern och varsamt plockar den första tussilagon. Som lyckligt smeker solvarm sand eller sluter sig runt en kastanjenöt om hösten.

Jag vore ingenting utan mina händer.
Eller dina.

Händer är något av det vackraste jag vet.