Dottern skulle välja ringsignal till sin nya mobil och vi andra - smakrådet - lyssnade noga.
Några låtar lät som bakgrundmusik i amerikansk porrfilm, andra som signaturer till diverse science fiction-serier. Slående många, ja de flesta, hade nedåtgående melodisk rörelse, ibland med en liten vändning upp precis på slutet. Såsom ett sista hopp: Snälla - kom igen, svara då!
Vem komponerar alla dessa ringsignaler? Och varför måste de alltid gå nedåt? Tänk hur omgivna vi ständigt är av folks ringande telefoner. Skapar inte de fallande melodierna en tyngd, ett suckande, en uppgiven känsla inför hela kommunikations-kitet? "Ånej, måste det ringa nu igen... måste jag prata med nån"
Jag tror jag ska knåpa ihop några uppiggande varianter och skicka in till Nokia + Ericson. Jag döper dom till "Solen går upp", "Kebnekaise och jag", "Avgång Arlanda" och "1792" (antal trappsteg upp i Eiffeltornet). Blir stormrik. Och gör nåt gott för mänskligheten på samma gång!
3 kommentarer:
Jag och min man har valt att spela in Lovisas tremånaders-joller och använda som ringsignal.
Vi blir lyckliga varje gång det ringer!
Lite jobbigt dock att dyka i väskan så fort man står bakom en barnvagn i affärskön...
Jag hörde en sms-signal igår som lät som en sån där gummifigurs pip, trodde det var ett barn i en barnvagn, men såg inget barn eller barnvagn... utan det var en tjejs mobil som lät... och sms:en strömmade in :-)
Strålande idé! Jag har Mattias Pikachu-leksaks röst som min signal. Väldigt svår att uppfatta, så jag är absolut spekulant på en av dina nykomponerade!
Skicka en kommentar