söndag, september 20, 2009

Jag söker - alltså finns jag

Det spelar väl ingen roll om det är sant eller falskt? Om det går att bevisa? Alla strömmar genom livets mysterium släcker vår törst efter begriplighet.

Tänk om bara det som syns fanns.
Hur ser då musik ut? Kärlek?
Finns inte dessa?
(I så fall säger jag tack och adjö för mig.)

Och om det nu är så att det finns sanningar som vi inte kan uppfatta på det medvetandeplan vi befinner oss, är det inte då inte osmart att avfärda allt det vi inte kan förklara som humbug? Tänk om det verkligen är sant. Det vore dumt att chansa...

Alltså lägger jag mina kort. Besöker ett medium. Läser mitt horoskop. Vilar blicken på en ljuslåga. Vänder ansiktet mot solen och visslar tre gånger. Säger hej till lyftkranar. Tackar för allt det goda som kommer att komma till mig. Kramar ett träd. Slappnar av på en spikmatta. Läser en dikt. Drabbas av en Meatloaf-ballad. Öppnar en digial Fortune Cookie på facebook. Springer i skogen. Slätas ut invid horisonten. Minns doften av en saknad. Letar tecken bland siffror. Fantiserar. Läser och funderar. Kommunicerar ordlöst med ett djur eller ett barn. Har små kuddar i bilens vindruta för skyddsandarna att sitta på. Tillhör inte svenska kyrkan men kan sitta länge i en kyrka och bara vara. Eller sjunga. Eller regissera. Säger "akta er!" till de små under jorden innan jag häller ut hett vatten på marken. Viskar min önskan i bergakungens öra. Lägger en helande hand på någons rygg.

Men några spöken har jag aldrig stött på, hur mycket jag än försökt.
De finns nog inte helt enkelt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Visst ska man acceptera att det finns något utanför våra sinnens räckvidd. Annat vore som sagt dumt. Dock bör man akta sig för att ge det sådana bilder och egenskaper som man känner till. Där lurar faran. Ergo: vidsynthet, inte vidskepelse!/CPG

Store Dam sa...

Ja, det finns något mer än det vi ser, hör och kan ta på...
"Det är något bortom bergen bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.." (Dan Andersson)
När vi dör blir kroppen oförklarligt 21gr lättare,kanske är detta det vi kallar själen ? Kanske det är det dessa 21gr som gör att kärlek finns, vänskap,medvetenhet, längtan efter "något mer,något Högre, något underbart.Kanske dessa 21 gr lämnar oss för att samlas upp i en stor ansamling av något ännu större, en oändlig kärlek och vänskap. Kanske är det detta oförklarliga underbara som människan i sin iver att namna och inordna allt ,gett namnet Gud.Något ogripbart utanför sinnenas räckvidd men ändå för många så "verklig" Kanske finns detta ogripbara innom oss...21gr ???