Somnar med allt för kalla fötter och vaknar en timme senare av att hettan är nästintill outhärdlig. Däremellan en tripp ut i det ofantligt obegripliga.
Så har en vecka passerat med kanalljus, lingonkransar, jingle bells, marmortrappor, vättar och tekniker, 15 glitter-kit, 25 midjeband, 100 rosor, glashytta, kommunhus och expresståg, fatöl, chokladglögg, champagne och enormt goda viner, sålda tal, lästa tal, tal som rört till tårar, tal som lockat till skratt, Baloo och Bellman och en Biskop, titthåls-titt (försummad vän), thaibuffé (något mindre försummad vän), egna lussebullar, andras lussebullar, två stall, två fulla skottkärror, en rullväska för tisdag, en för onsdag, en för lördag, en för söndag och så en kasse för måndag, blåmärke i tinningen efter slag med stämgaffel, tomtar på tavlor och tomtar i ridhus, några dikter, en nobelpristagare samt diverse kontraktsformuleringar, utställningstitlar, öppettider och ett bråk.
Därför bestämmer jag mig för att skriva mitt inlägg nu, mitt i natten. Snurrig. Spänd som en fiolsträng. Det kan inte bli annat än lika rörigt som veckan har varit.
Vem vet, kanske kan jag sova lugnt efteråt?
1 kommentar:
Jag skall vysscha dig till sömns som den storasyster jag är.
Underbart skrivet.
ML
Skicka en kommentar