söndag, januari 24, 2010

Lifespan

Oförätten kvar i hans ansikte.
Minnet som gnagde än.
Och jag hade helt glömt bort.

Förlåt mig, jag har aldrig velat göra illa.

Det var så länge sen.
Idag är ingen tid för reparation.
Men straffet kom hårt och obönhörligt.

1 kommentar:

cosifan sa...

jag känner igen... och gråter ibland