Jag var tvungen att stanna till och gå tillbaka. Se om jag verkligen hade sett rätt.
Jo, det var så. Märkligt. Och häftigt. Jag kände en omedelbar lust att gå in och handla, för det var till mig, det handlade om mig, det var på riktigt och inte bara en önskedröm som går upp i rök varje gång jag ser mig i spegeln.
Där, i skyltfönstret, stod en skyltdocka med en alldeles helt vanlig kvinnokropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar