Idag ger jag mig själv en kaffe på sängen.
Idag klappar jag mig själv på kinden och frågar om jag har sovit gott.
Idag pratar jag lite med mig själv om nåt jag läser i tidningen.
Idag känner jag värmen från min egen kropp under duntäcket.
Så är det ensamma livet.
Det skulle vara ännu mer ensamt om nån fanns där och aldrig strök på kind, vårdade, värnade. Eller om det vaknat en främling bredvid mig.
En ensamhet + en ensamhet = två ensamheter.
3 kommentarer:
Så sant.
Inget är ensammare än ensamhet i tvåsamhet.
Vet alla vi som varit där.
Catarina, återigen huvudet på spiken. Nu sover jag ensam, men i harmoni med mig själv. Det är värt en hel del, faktiskt.
Och två ensamheter är verkligen förtärande för själen.
En ensamhet kan iaf smaka på livet och tycka att det smakar gott även om man oftast saknar något mer.
Skicka en kommentar