Pretty Woman rules

En av mina favoritscener i en film är när Julia Roberts glider in i en exklusiv klädaffär som tidigare nekat henne service, bara för att hon ser ut som ett fnask (vilket hon också är - men hallå! alla människor är lika mycket värda) och nu kommer tillbaka med händerna fulla av det hon handlat - i en annan butik, där hon minsann har behandlats med respekt. I bakfickan på jeansshortsen vilade nämligen den rike affärmannens kreditkort.

Hon kommer knappt in genom dörren till snobbaffären för all packning, men när hon får syn på det snorkiga biträdet som skymfat henne tidigare frågar hon rakt på sak:

- Du, du har provision på det du säljer, va?
- Ja...

Pretty Woman lyfter demonstrativt de sprängfyllda kassarna och säger med eftertryck:

- BIG mistake!



Samma har hänt mig:

För länge sen fick jag ett uppdrag av en arbetsgivare: möt två egyptiska affärsmän på Arlanda, visa dem Stockholm och se till att ni äter på en riktigt fin restaurang.

Ok, tänkte jag och började se mig omkring. Cyklade runt i Stockholm i linnebyxor och blus från Indiska, så där lite hippie-klädd som jag brukade vara. Lockigt hår på ända, gammal skruttig cykel.

Stannade utanför Grand Hotel för att studera menyn. Då kommer en uniformklädd dörrvakt fram till mig och fnyser.

- Du, skulle du vilja flytta på dig. Vi vill ha en ren fasad...

Kvällen därpå satt jag kammad och fin, iklädd kavaj och snygg kjol, på Operakällaren och konverserade två mörka män. I plånboken företagets American Express Gold.

BIG mistake.

Det var 20 år sen. Nu har det hänt igen... Men det berättar jag om en annan gång - för man måste få lite distans. Och man måste våga stå på sig.

Tags: Pretty Woman, Grand Hotel, Operakällaren, snobbism, fördomar, respektlöshet