Dom gifter sig runt om mig - kvinnorna, snyggingarna, vännerna. Jag håller tal och gläds innerligt åt deras lycka. Själv är jag skild och ensam. Men inte bitter.
Ingen klagar på att jag satsar för mycket på mitt jobb, att jag reser för ofta, att jag inte diskar vitlökspressen eller dräller badhanddukar runt om mig. Om jag tänder lampan mitt i natten för att läsa blir ingen irriterad. Ingen bevakande svartsjuka hindrar mitt sociala liv, inga outtalade behov tär på mitt energikapital. Jag rår över mig själv, mina beslut och min tid. Dessutom är jag mycket trevlig att umgås med, även för mig själv.
Men Dam dam dadaa... Jäklar ändå, jag skulle kunna gifta mig igen. Om han dök upp, han som tyckte om mig precis såsom jag var; stark och känslig, stor och tvivlande, sprudlande och sorgsen, kärleksfull och frihetstörstande.
Tills dess hyllar jag kärleken som vännerna finner.
Och imorgon är det dags igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar