Min förort utanför Stockholm är nedlusad med affischer: klottrade, trasiga, nedrivna. Förfulningen av miljön är påtaglig.
Debatt igår, debatt idag. Ständiga analyser i radio, TV och tidningar. Upprörda inlägg på facebook. "Ökade Klyftor" versus "Bidrags-Sverige". Själv tror jag att inget av detta är sant: det är en fråga om hur vi hanterar omvärlden och vår egen samhällsförändring. Om vi vågar tänka i nya banor, oavsett parti. För det behövs.
Självklart måste bidrag finnas. Det är helt absurt att en ensamstående förälder eller pensionerad kvinna som inte förvärvsarbetat särskilt mycket tvingas leva på existensminimum. Att en utbränd och/eller deprimerad människa ordineras piller och bemöts med föraktfullt granskande, som om han eller hon inte ville blir glad och stark. Och hur kan man ens tänka tanken att tidsbegränsa en sjukskrivning? Tror någon att en sjuk människa njuter av att sitta ensam framför dagtids-såpor på TV och knapra tröstkakor?
Det är lika absurt att inte arbeta för att få ut människor i arbetslivet. De positiva effekterna är stora; för kvinnor, för invandrare, för ungdomar, för de osäkra och lite övergivna, för de ledsna, för de med enorm energi och arbetsiver. Jag - en arbetsnarkoman - erkänner: det är vansinnigt roligt att arbeta. Erkänner också att det är roligt att få lön för det jag gör. Men vi pratar för lite om arbetsmiljö - det är inte så enkelt att allt löses om alla får jobb. Jag är övertygad om att varje individ måste få känna sig behövd, lyssnad på och utmanad. Och att människan måste få använda sin kreativitet.
Ikväll ser jag slutdebatten på TV. Jag har redan röstat, men tycker det är intressant att följa slutspurten: vem håller huvudet kallt, vem utstrålar självförtroende, vem avstår från pajkastning, suckar och spydiga kommentarer?
Ändå: på måndag kommer jag att vara glad att allt är över. Då kan vi fokusera på verksamhet, inte snack. Och städa upp allt skräp som valrörelsen fört med sig. Inklusive Sverigedemokraterna, som förhoppningsvis "gör en Ny Demokrati" och kvalar bort sig själva efter fyra år av pinsamheter.
PS
Jag tyckte det var fint att partiledarna skulle säga något bra om sin motståndare i TV4's valdebatt igår. Gör det mig till en tönt?
Tags Val 2010, Slutdebatt, Riksdagsval
1 kommentar:
* skrattar gott *
Nej, Catarina. Det gör dig synnerligen otöntig. (För den som aldrig kan säga något gott om någon annan, bör hålla truten. )
Oerhört trevligt grepp i slutet av en valdebatt tycker jag!
Skicka en kommentar