Min bästis delade ut post. Min kille körde bokbuss och sorterade böcker på bibliotek. Brorsan jobbade på macken. Min kusin rev biljetter på en biograf. Själv satt jag i snabbköpskassan. 70-tal, 80-tal: unga människor i arbete.
Idag är ungdomsarbetslösheten en viktig valfråga. Sänkt arbetsgivaravgift kanske mest gynnar MacDonalds, men jag har själv anställt ungdomar av just den anledningen: kulturprojekt har begränsade ekonomiska resurser och stor glädje av assistenter i olika funktioner. Dessutom vet jag att de unga har lärt sig enormt, känt sig behövda och haft vansinnigt roligt.
Men förlåt, det var inte det som var dagens tanke. Jag vet att alla partier vill skapa fler arbetstillfällen, oavsett politisk färg. De har bara lite olika teorier om hur det ska gå till.
Det jag ville skriva är att ingen debatt nånsin handlar om de stora linjerna. Samhällets förändring i grunden. Den högteknologiska utveckling som ingen kan eller vill hindra, men som ger en mängd följdeffekter, inte minst på arbetsmarknaden:
- Vi mailar istället för att skriva brev.
- Vi sköter bankärenden över internet.
- På Ica, Coop Forum och IKEA är det självscanning som gäller - liksom på biblioteket (där jag fick en chock av att se böcker, skyltar och datacentraler för utlåning och inlämning, men inte en enda människa att prata om böckerna med).
- Vi tankar på obemannade mackar med hjälp av kort och koder.
- Streaming, video-on-demand och en mängd TV-kanaler minskar biobesök och filmuthyrning.
- Vi bokar tåg och flyg och buss och bil online med vårt tangentbord, inte i samtal med en livs levande säljare.
- Och så vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar