Just nu pratar jag mycket politik:
- vid köksbordet med mitt hushålls förstagångsväljare
- på centralen vid eventet som min vän projektlett
- över kaffe, via mail och andra nätforum med familj och andra.
Och nu, utan inblandning av personliga känslor och tankar - eller vad jag tänker rösta på, vill jag lista några åsikter lite så här i krönikeform. (Några får skriva kolumner i tidningar. Jag har min blogg.)
Alltså, politiskt objektivt, men ändå fullständigt subjektivt:
Bästa valaffischerna: Miljöpartiets. Inga sminkade eller photoshoppade politiker (som mest lockar till klotter, där clownnäsorna känns klockrena men Hitlermustascherna bara ger avsmak). Tydligt budskap med kort text och bildsymboler: ett vindtorn, en tågräls, regnbågsfärger, arabisk skrift osv. Människor läser i bilder, även text. Med ögonen.
Bästa valfilm: Moderaternas "Kärlek på jobbet". Snyggt filmad, snyggt klippt, snygg musik - och så kärleksbudskapet. Inklusive homosexualitet. Dessutom (jämför resonemang ovan!) ingen speaker, ingen text - bilderna berättar och vi lyssnar. Med ögonen.
Bästa partiledarutfrågning (so far): Maud Olofsson. Framför allt förmågan att skratta åt sig själv. Henrik Dorsin är ett geni, och min privata bedömning av partiledarna är hur de hanterar hans nidvisor.
Sämsta partiledarufrågning (so far): Lars Ohly. Bröstpump (citerar Tarantino) och hur han dissade Dorsin.
Sämsta valaffisch: Hägglund möter rytande apa. Darwin gjorde sitt, men han har varit död i 128 år nu.
Sämsta valfilm: Sverigedemokraternas. Förlåt, men jag bara skrattar, det är så patetiskt.
Först en naziliknande välkomstdisk med Idoljury, sen ett knarrande hjul på väg in i bild från vänster; alltså ett offer, ingen skurk. Mycket riktigt, det är en stackars pensionär som darrande försöker ta sig fram mot bordet. Men bakom henne tornar det mörka hotet upp; de fasansfulla mördarmammorna med burka och barnvagn. Bäva.... Mobben jagar den gamla, de hinner ikapp - de tar sig förbi! Och då uppmanas vi att dra i en handbroms. Antingen så bromsar vi pensionärerna (utvisning? ättestupa?) eller också invandrarna (utvisning, stopp i tullen). Glasklart.
Den enda broms jag vill dra i är Sverigedemokraternas - och när jag skrattat klart åt detta jätteskämt till reklamfilm drabbas jag av den fruktansvärda insikten att SD är på väg att komma in i riksdagen och att det som en gång hette Bevara Sverige Svenskt och verkligen inte var okej, nu tycks rumsrent av allt fler svenskar.
Syndabocks-politiken är på väg tillbaka - och egentligen skulle hela valrörelsen från och med nu bara handla om människovärdet. Och varenda parti skulle hissa den humanistiska fanan högre än alla andra med ett gemensamt mål: upplysning och information till de som tänker rösta på Sverigedemokraterna.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, partiledarutfrågning, valaffischer, valfilm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar