Jag önskar att jag visste precis hur allting låg till. Vilken som var min självklara tillhörighet, vilka lösningar som var bäst, vilka beslut jag skulle ta.
Nu lyssnar jag på valdebatter men ingen vinner mitt hjärtas respekt. Alla verkar mest engagerade i att prata om motståndarens brister. Är det nåt jag uppskattar i en människa är det förmågan att våga ta på sig skuld, våga tvivla, våga säga att hon eller han haft fel.
Nu provkör jag bilar men ingen vinner min lust. Den som passar förnuftsmässigt och ekonomiskt bäst kan jag inte välja. Förlåt, men jag är estet: jag kan bara inte ha en ful bil.
Nu tittar jag mig omkring i vardagslivet, ser mängder av 'borden' men inget drabbar min aktivitetslust. Istället svävar jag ut i fantasin; via en bok, ett musikstycke, en film.
Det är kanske det jag ska bli när jag blir stor:
En medveten samhällsmedborgare med partibok, Audi och ett välstädat hem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar