"Utan snus försmäkta vi på denna ö"

Jag väljer mellan tre efterrätter just nu:
Citron- & limepaj, Chokladmousse eller Hallonglass? Tar med mig till allt. Man vet aldrig.

Termobyxor framlagda, svart sammets-top packad. Raketer står på inköpslistan.

Snart drar jag iväg till vänner bland snötäckta klippor och djupfryst hav. I natt har vi mörkret över oss. Imorgon kallar vi året vid ett annat namn.

För mig är varje dag en ny möjlighet.
Idag, imorgon.
Nu.

Sköt om dig, du som läser.
Låt inte mörkret ta dig. Tänd ett tomtebloss istället!

Fråga alltid VARFÖR!

Tv4-nyheterna igår:

1/3 av den plast vi sopsorterar återvinns aldrig utan bränns upp. Långt reportage. Grafiska staplar: ja titta, 30 procentsnivån av återvinningsprodukter åker ner till 19 %. Rubriken var: Sverige är inte det föregångsland på miljöfrågor som det säger sig vara.

Och så på slutet: en kvinna säger, i förbigående, att det vore bra om man lärde folk att återvinna på rätt sätt. Slut på reportage.

Först tänker jag "Jaha?". Sen blir jag förbannad.
INTE EN ENDA JOURNALIST FRÅGADE:

- Varför bränns den sista tredjedelen upp, i stället för att återvinnas?

Det enda ett sånt här reportage leder till är att färre sopsorterar. "För det har man ju hört på nyheterna att allt bara bränns upp ändå."

Jag hör ofta att det inte är nån idé att sopsortera; "kommunen bränner ju allt ändå". Och jag blir lika upprörd varje gång. Människan är i grunden lat. Enklast är att tänka egoistiskt och kortsiktigt. Genvägar är det bästa vi vet.

Själv ska jag sortera ÄN noggrannare från och med nu.

Och du: lägg inte i fel behållare. Läs noga på paketen hur de återvinns. Tvätta ur allt. Lämna sopsorteringsstationen snygg. Låt dem inte bränna upp det som kan återvinnas!

Vi har bara en jord.

3 1/2 dag

• Ett byggt och stylat pepparkakshus. Tillika ett knäckt och uppätet.
• En klädd julgran.
• En himmelsk kalkon och ett antal utsökta julbord.
• En len soppa.
• En frisk fruktsallad.
• Ett Versailleskt godisbord.
• Ett årligt Monopolspel, två skrattrika omgångar av favoritspelet Race, fyra vik-historier, tre roliga gubbar & två prinsessor med varsin tillhörande prins.
• Två pulkåkningsutflykter varav en med varm choklad i termos.
• En vandring över hängbroarna i naturreservatet.
• En Kalle Anka.
• En filmvisning.
• En balett.
• En något bullrig tomte med imma på glasögonen och skägg i hela ansiktet.
• En mängd julklappar och ett antal fyndiga rim.
• En magnum Champagne.
• Två paket tomtebloss.
  
• Långdans, Hej tomtegubbar och Räven Raskar.
• Utö, Norrlands gubbar och snaps som färdats runt jorden.
• Små barn under täcket på morgonen, närhet till större barn på kvällen.
• Spikmatta, massage och sårvård.
• En kärleksfull, lekande, generös, vårdande, samspelande, skrattande familj med ovanligt starkt kitt.

Dan före dan

Sådärja.
Då har jag gjort chokladkola och köpt mintkyssar.
Slagit in paket.
Skrivit julklappsrim.
Hängt årets coolaste nykomling - en flygel - i granen.
Ätit glöggtryffel på Riksdagshuset.
Bytt julklappar med vänner.
Skänkt pengar till BRIS, Stadsmissionen och Rädda Barnen.
Skickat digitalt vykort, för miljöns skull.

Dessutom har jag lyckats steka fyrkantiga köttbullar.
Det ni!



Och jag tindrar och småler och sjunger högt tillsammans med Barbra Streisand. Det är goda dagar just nu.

"Ursäkta, en fråga - "

Jag riktar blicken rakt fram, ser målinriktad ut och går med snabba steg - det hjälper inte. Låtsas läsa nåt på mobilen - det hjälper inte heller. Ibland duckar jag, rent fysiskt - men det gör ingen skillnad... Jag blir alltid uppropad av salt- och nagelfilsförsäljarna i min galleria. Och det har pågått i flera månader.

Missförstå mig inte, det är bra produkter. Men jag vill inte stå där och bli filad eller skrubbad. Jag vill vidare, jag har en plan för mitt besök i shoppingcentrat.

Så idag. Igen. Såg den lätta lutningen över disken, märkte hur hon tog sats.

"Ursäkta, en fråga -"

Då tog jag tjuren vid hornen, gick jag fram till henne och sa:

"Du, jag försöker ta mig förbi er varenda gång. Nej, jag vill inte svara på en fråga, jag vill inte visa mina naglar och jag vill inte köpa en ask med salt från Svarta Havet. Hur ska jag kunna handla i den här gallerian, vilket jag ofta gör, utan att behöva kämpa för att komma förbi er obemärkt?"

Hon blev alldeles stum och bad flera gånger om ursäkt. På tillbakavägen från mataffären bara stod hon där, vid disken, och pysslade med sina burkar. Inte ett ljud.

Undrar bara om hon känner igen mig imorgon när jag ska ta en sväng till systemet.

I natten

Nej, jag glömmer inte.
Jag tackar.

Tackar för allt jag fått, alla jag mött, allt som kommit mig till del.

Lägenheten är tyst och innerlig. Granen glittrar, doftar skog och gemenskap. Bryr mig inte om julgardiner eller såpade golv, bara mina käraste. Vägrar stress. Vägrar kommersialism. Nu handlar jag inget mer - nu skänker jag.

Och nu ler jag mig genom de sista dagarna innan vi ska kura framför kakelugnen. Det har varit ett bra år, det ska inte få en sista bitter eftersmak.

*

mitt ögas mjukhet
min värme
blir din kärlek

*

Kias frågor

En läsare och vän gav mig fler frågor, bra frågor som jag nu funderat länge över...

Vilka tre egenskaper hos dig, uppskattar du hos andra personer?
Generositet, humor och förmåga att se helheter.

Hur rankar du dig själv på din egen prio-lista, och mellan vad?
Det fanns en tid när jag rankade mig själv längst ner, alltid. Nu rankar jag mig väldigt högt, men aldrig på bekostnad av nån annan. Jag har mig själv - behöver inte prioritera mig själv. I toppen på min lista kommer barnen och arbetet - men, som de säger i säkerhetsinstruktionerna innan en flygning: "Om du reser med barn, hjälp först dig själv och sen ditt barn." En syresatt förälder är en bra förälder.

När visste du att det var operaregissör du ville bli och inget annat?
O – jag vill bli (och är) massor av annat! Men jag upptäckte att jag tyckte om att umgås med sångare och musiker första gången 1995 - många har en naturlig lyhördhet och samarbetsförmåga, man kan inte bara se till sig själv i ett musikaliskt sammanhang.

Två blankobiljetter: vilken operaföreställning går du på?
Poulencs "Karmelitsystrarna". En makalös berättelse om mod.

Lögner är skit. Men vad får dig att ljuga?
Jag kan säga att en maträtt är god eller att jag blir glad för en present t ex, för att inte såra. Men det kanske mer kallas en bluff i det sociala samspelet än en lögn? Riktig, verklig lögn ger mig ångest. Jag har lovat mig själv att aldrig mer ha med lögner att göra - inte själv och inte som orsak till.

Tack för frågorna Kia!

Intervju med mig själv

Vad är du mest rädd för?
Att stagnera och bli likgiltig.

Vilka egenskaper uppskattar du mest hos en man?
Tankeskärpa, empati och lekfullhet. Plus avsaknad av hierarkiskt tänkande & agerande.

Vilka egenskaper uppskattar du mest hos en kvinna?
Tankeskärpa, empati och lekfullhet. Plus självdistans.

Vilken nu levande person beundrar du mest?
Alla som strider för mänskliga värden såsom rättvisa, jämlikhet och frihet.

Som barn, vad ville du bli när du blev stor?
I min dagbok från lågstadiet finns en anteckning: "När jag blir stor ska jag åka till Afrika och dela ut apelsiner".

Vad gör du om tio år?
Skriver en bok. Äntligen.

Vad är du mest stolt över?
Två fantastiska döttrar, lysande unga människor.

När grät du senast?
I måndags: Lucia... Jag har lätt till tårar. Och till skratt.

Ljuger du?
Livet har lärt mig att lögner är skit. Men tystnad och tålamod är viktigt - bara man strävar efter att vara en hederlig och rak människa.

Vad önskar du dig av 2011?
För världen: mer godhet, mer värme. För mina nära: hälsa och sol på nosen. För mig själv: det är min hemlighet.

Så här blir det när jag inte har nån bra idé... Saknar du en fråga? Skriv i kommentarsrutan!

Hög på hög...

Kaos är min närmsta granne och jag sorterar livet i högar för att hålla sams i portuppgången:

• söndagens lustfyllda medhjälp
• måndagens logistik som inleddes med skrapning av bilfönster kl 06.15
• tisdagens deadline
• onsdagens årliga stora springa-i-trappor-och-svara-på-hundra-frågor projekt.

Torsdagen tar jag hand om på torsdag. Liksom de andra högarna: tvätthögen, diskhögen, dammhögen, räkningshögen och återvinningshögen.

Det är roliga tider; lucia och jul och mer lucia och opera och turistbroschyr och rollbesättning och bildarkivering och fotografering och tidsplan och översättning och -

Julklappar? Nå, det är väl långt kvar ännu. Eller?

Rus!

Cher Nobel! Du som ville hylla kreativitet, forskning, landvinning - för mänskligheten, för utvecklingen. Din sprängkraft känner vi, din kärlek till litteraturen anar vi, din insats för framtiden har vi tveklöst förstått, trots det motstånd din sista önskan först mötte. Nu är du en av vårt lands stora förebilder, och vi sitter i frack eller balklänning och ser ditt porträtt omgivet av blomsterprakt. Stolta. Rörda. Respektfyllda.

Vi startade hemifrån kl 15, men fick ändå kliva ur bilen och småspringa sista biten på en stillastående Sveaväg. Prisutdelningen var intressant med Gluck som musikalisk höjdpunkt - även om förklaringen av ekonomipriset kändes luddig. Eller var det kanske värmen som gjorde mig dåsig just då?

Middagen! God champagne, framför allt. Mario Vargas Llosa lång och stilig men med barnets storögda blick på omvärlden - jag grät under hans tal. Egerbladhs vardagslek med festens tre delar: priset, den högtidliga middagen, den avslappnade dansen. Tiden flög, jag hann inte äta upp rätterna för alla goda, roliga, djupa samtal - jag satt vid "kulturbordet" sa man mig. Vid min sida en levnadskonstnär och kulturens eldsjäl som bjöd till lekfull dans och champagne i baren. Dotter N glittrade - "jag är i klänningshimlen!" Och se där: släktingar - vänner! Lite mer dans. Lite mer skratt. Lite mer champagne.

Vi blir ett gäng som får åka med min kavaljer till efterfesten på Handelshögskolan. I Narnia fann vi akrobater, chokladfontäner och Koskenkorva, i Törnrosas rum massage, cupcakes och champagne. I Rödluvans skogsdoftande värld hittade vi mer Koskenkorva, nu med lingon.

Och ja, jag har ätit friterade grodlår för första gången i mitt liv. De såg verkligen ut som du tänker att de ska se ut. Sega och salta. Goda, som en blandning mellan torsk och kyckling. Ändå: jag tror jag föredrar torsk. Eller kyckling.

Dans och dans och whiskeyfudge och mer drinkar - allt gratis, allt sponsrat. Och så vips tar drömmen slut, vi kliver ur taxin strax före kl 06, lätt snurriga, lätt fotömmande men mycket mycket glada.

Idag har jag ont i huvudet. Men, min käre Nobel - det var det värt!

Det närmar sig

Hittade Aftonbladets Nobelblogg. Vi har lite olika ingång till det hela, den bloggerskan och jag. Hon publicerar bild på sina skor, går till frisören samt köper trosor som håller in magen. Jag läser Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning, försöker kunna uttala namnen på pristagarna och tränar på gym.

Men nu har jag faktiskt målat naglarna. Går alldeles utmärkt att skriva - lite så där sexigt sekreterarmässigt!

Tags Nobelpriset, Nobelfesten

Äsch då -

...kom av mig i bloggandet. - Jo, jag mår toppen, lätt i sinne och kropp. Varje smak är ännu en sensation.

Skriver. Filar på översättningen. Vill inte behöva en ton mer än vad kompositören gett mig. Vägrar felaktiga betoningar och onaturlig språkföljd. Kan sitta en kvart och välja mellan 'alltid' och 'ständigt'.

Lagar trerätters middag till käraste m&p: pimpade räkor på salladsbädd, thaigryta med grön curry och frukt med tjinuskisås.

Och så ställer jag in siktet mot fredag: balklänning check, smycken check, väska & skor check, anmäld till efterfest check. Betraktelse av världens mest filmade måltid kommer om några dagar. Jag är tillbaka då!

?

- och jag blundar och väntar och stillnar och fylls
och för varje pulsslag föds en stjärna
för varje rysning en planet

utan kärlek vissnar människan
utan musik tystnar hon

Avslut & summering

Min fastekur var en fem-dagars. Det kändes nästan lite vemodigt fredag kväll att inte längre behöva sitta där med inget annat än två glas och en kopp framför mig. Ändå vaknade jag flera gånger av ett sug i magen den natten - inställd på att få börja tugga igen.

Men det fanns lite kvar i flaskorna, så under helgen har jag kört halvfasta kompletterad med frukt och grönsaker. Mer än så behöver jag inte - eller?

Ett vet jag, jag har inte saknat:
Kaffe
Alkohol
Godis
Fikabröd
Glass
Kött

Jag har saknat:
Knäckebröd
Avocado
Ostar (chevre, halloumi, mozarella, brie!)

Ikväll lagar jag en klar grönsakssoppa, klappar mig själv på kinden och tänker att jag måste komma ihåg att njuta av det jag stoppar i munnen. Det är inte bara bränsle.

Som Anton Ego säger i Råttatouille:
I don't like food. I loooove food.
And if I don't love it - I don't swallow!

(obs! citatet redigerat några dagar efter publicering, efter rättelse från Råttatouille-expert no 1)

Fem dagar av mitt liv

Dag fem: skriver, skriver, gråter, ler och dansar lite

På min femte fastedag har jag haft ett enormt flow. Satte punkt för hela översättningen kl 16.15 - med tårar i ögonen, drabbad av slutscenens knytnävsslag... barnet som slits itu. Renheten i musiken. Enkelheten i texten. Tror jag förvaltat det rätt.

Med musik i bakgrunden skuttar jag runt och avslutar veckan. Gör en och annan piruett. Dammsuger mitt vackra hem. Tänder ljusen i fina pappalampan som numera hänger rakt. Förbereder glassdrink för fredagsgänget som ska knö in sig framför Idol. Själv ska jag njuta av druvjuice.

Mår toppen! Och tackar för underbar påhejning av kära vänner som läst och kommenterat.

Faktum är; vi äter betydligt mer än vi behöver. I den här delen av världen.

I dessa fastetider

Dag fyra: ut med skiten bara!

Nu inleddes den stora avgiftningen på allvar. Jag kände det i tinningarna, i strupen, i diafragman och i buken. Märkligt (och nu ber jag känsliga läsare sluta läsa, för nu upphör jag att vara en fin och civiliserad bloggare) hur mycket som kan ligga på lut i en tarm. Om man åt sist i söndags, och då väldigt lite, vad är det då som kommer ut torsdag eftermiddag? År av överblivna restprodukter!

I mataffären passerade jag ostbollar, chipspåsar och kexchoklad. Och fast jag var lite ämlig skrek hela min kropp: Neeeeej! Stoppa inte in sånt i mig mer! Vill inte ha! Vill inte ha!

Det var på sätt och vis den tuffaste dagen idag. Men också den bästa. En del av den livsviktiga kärleken till sig själv är att vara snäll mot sin kropp.

Idag kände jag att jag kommit en bit på väg.

Nu är det jul igen.. (Utan julmat. Utan mat överhuvudtaget.) och julen -

Dag tre: den stora toalettpappersförbrukardagen

Nähä, ännu ingen huvudvärk eller frossa eller molokenhet. Är glad och alert, lite trött i ögonen bara efter en natt med täta uppvaknanden. (När man dricker mycket måste det nämligen ut igen.)

Vaknade 2,5 liter vatten lättare. Mindre hungrig idag. Lätt att arbeta, fick gjort allt det jag tänkt. Och kände mig så pigg att jag dessutom åkte iväg och tränade med A: en halvmil på Crosstrainern, utan att blinka. Efteråt vansinnigt sugen på en av de där bananerna som låg på disken...

Lagar fläskfilé och potatisgratäng åt tjejerna.
Och 1 dl grönsaksjuice, 4 dl kokande vatten och 1/2 buljongtärning till mig... Gourmetmiddag!

Andra bloggare om fasta