Fågel Fenix

Nu är det dags.

'Catarina - rakt upp och ner' startade som en skrivarlya i cyberspace - övergick till en ljusglimt i den mörkaste av tider - blev så småningom en krönikespalt, fylld av personliga associationer - fick ibland agera dagbok, inte minst pga mitt eget behov av dokumentation - och fyllde mitt berättarbehov, jag som lever utan vuxen i min vardag som kan ta emot skildringar, funderingar eller upprörda reaktioner.

I 4,5 år har jag skrivit här, lekt, frågat, formulerat, poetiserat eller bara lättat på trycket. Jag har fått några trista kommentarer, men mest fina, goda, värmande ord.

Nu slutar jag.
Allt har sin tid.
Jag brinner upp och återföds nån annanstans.
Tack du som läst mig.

...

Borde gå ut.
Nej, avskyr ordet 'borde'.
Börjar om:

Behöver gå ut.
Solen, luften, nypet i kinderna.
Glittret när en stråle träffar en tunt isklädd pöl.
Rymd runt min varelse.
Att se långt.

Vill ut!
Måste ut!
Där ute, jag och naturen, en stunds timeout - eller inte, kanske en stunds verklighet? Bort från bokstäver, siffror, beslut, onda axlar och den av data-skärm framtvingade gamnacken.

Vill solen.
Vill vilan i mig själv.
Vill rörelsen i min kropp, friheten i mitt sinne.

*

Halv fem.
Solen är borta.
Där ute: grått.

Nu går jag.
Ut.
Till sist.

Bloggen goes Husmorstips

Jag är inte mycket till husmor.
Men jag gör mina iakttagelser, och här kommer tips hur du kan lösa vissa problem i vardagen. (Alla har jag själv provat i slutet av en hektisk vecka, med garanterat gott resultat. Speciellt den sista rekommenderas varmt.)

Mot hunger - mat
Mot ryggont - kiropraktor
Mot färglöshet - smink
Mot tystnad - musik
Mot hosta - Theracough
Mot trasiga saker - superglue
Mot trötthet - sömn

Jag är inte direkt nån Laila Bagge

Jag älskar mitt jobb.
Jag lever med det, dygnet runt - det är mer en livsstil.
Jag utvecklas, utmanas, utbildas. Är fri under ansvar. Är kreativ, ledande, samspelande.

Men jag älskar inte alla delar av det.
Några rent av hatar jag.
Fasar inför.

Ändå: det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.
Att jag sen går med värk i hjärtat resten av dan, det är min privata börda...

Kolapåsar gick bra. Inte marsinpantårta.

Måndag kväll.
Förort.
Köksbord.
Värmeljus som fladdrar.

Mamman (hostandes) har gjort årets bästa köttfärssås.
Dottern (mätt och glad) hämtar papper och penna och skolbok.

10 minuter senare skrattar och gråter vi om vartannat. Mamman, humanisten, har förgäves försökt lösa följande mattetal:

Pelle ska baka en tårta, 22 cm i diameter, 6 cm hög. Hur mycket marsipan behöver han köpa?

Mamman fick det till tre meter.

Men kolapås-ekvationen gick galant. Man kan ju alltid pröva sig fram!

Galenpanna

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva magin som plötsligt kan uppstå i ett rum där vuxna, vettiga människor låtsas vara någon annan, säger saker som någon annan hittat på, följer musik som någon annan skrivit, bär kläder från en annan tid och som rör sig såsom någon annan har instruerat.

I ett ögonblick smälter allt ihop och blir verkligare än verkligheten där utanför.

Och hon älskar sin man. Som far till hennes barn. Som vän och följeslagare. Som den hon litar mest av alla på. Som den hon önskar hon kunde dela allt med.

Det är bara den där lilla biten som saknas.
Den som kan liknas vid galenskap:
Hjärtats svindlande pulserande förtärande längtan efter en doft som inte är hans.

En DVD! En DVD! Ett kungarike för en DVD!

Tänker att jag ska gå hem nu, höll på till kl 21 igår och har faktiskt ont i luftrör och bihålor. Lite feber på nätterna.

Ja, jag går hem. Kokar hett vatten med citron och riven ingefära. Kryper upp framför TV'n.

Hm... låt se... dagens program?

SVT2: "Mat så in i norden" (matreseprogram)
TV3: "Mauro & Pluras kök" (matlagningsprogram)
TV4: "Halv åtta hos mig" (matlagningsserie)
TV4 igen: "Sveriges mästerkock" (matlagningstävling)
TV4+: "Vad blir det för mat" (matprogram)
TV4+ igen: "Leila bakar" (matlagningsserie)

och så femman: "Biggest looser" (bantningsprogram) ...

En vanlig tisdag

Det pratade i min väska.
Det brände på min tunga.
Jag satt inte in någons knä.
En vampyr blev till.
Diskborsten har flyttat in på toaletten.
Sången kunde inte börja förrän pianisten sagt "Klara, färdiga, gå."

Ja - det är ungefär det som hänt idag.
Sov gott där ute!

Jag såg en vattenpump igår

En lite rostig och patinerad vattenpump, precis som min barndoms pump på andra sidan ön på den tiden då det inte fanns vatten i huset.

Längst ut på pipen hängde en hink. Ur pipen rann vatten. Sakta och rogivande. Och oavbrutet.

Men hinken? Vad skulle hända när hinken var fylld? Var fanns pigan som skulle lyfta av hinken med båda armar och släpa den upp mot stugan?

Vattnet strilade. Jag stod kvar. Och så plötsligt: splash. Hinken välte mjukt. Hällde ut allt i den källa ur vilken pumpen hämtade det vatten som skulle fylla hinken. Som sen välte tillbaka det...

Det var en trädgårdsfontän jag såg. Och plötsligt ville jag så vansinnigt gärna ha en trädgård igen!

Vid en morgontidning

Vi är vad vi gör mycket mer än vad vi säger. Ord bränner till, svider. Men handling skär in i din kropp och ristar en livslång tatuering i din själ.

Det finns en hårdhet där ute som bara växer.
Och en grymhet.
Hur barn behandlas. Kvinnor. Oliktänkande. De utsatta.

Hur ska vi kunna hejda världens raseri? Och börjar göra mot andra det vi vill att de ska göra mot oss?

Vår parkering

Oktober 2010:


Januari 2011:


Å vad jag längtar efter våren nu!

Januarihelg

I min närhet: de finaste unga. I mitt sinne: ljuset.

Fredag:
Mötte mitt gäng med haloumi, kallskuret, grönsaker och chilirostade pinjenötter. Sen spelade vi gin rummy och åt hemgjord hallonglass.

Lördag:
Alla till gymmet. Jag kör en halvmil på crosstrainern samtidigt som T agerar personlig tränare till N+M. Hem till sallad, 1000-bitars pussel och stillhet innan vi gör varsin pizza och ser på film.

Söndag:
Lång frukost med mer kortspel, sen utflykt till Tant Bruns kaffestuga i Sigtuna. Brasan värmer blöta fötter. Lugnet sprider sig. Nu symaskin på köksbordet - ett halvårs slitage ska lagas. Tid finns, ro finns. M gnolar för sig själv i sitt rum. Det mörknar, men bara där ute.

Så mycket att glädjas över.
Så mycket att tacka för.

Imorgon har jag förnyade krafter.

Funderar på att flytta till Georgien

I Georgien kan man hyra en make för 115 kronor i timmen.
Det är ju genialt! Precis vad jag behöver!

För jag har ett element som inte fungerar sen fyra år tillbaka (barnet sover gott i kallt sovrum), vattenskadat parkettgolv i vardagsrummet och nu även en trasig glödlampa i bilen - och ingen aning om hur man byter den.

Jag skulle lyfta luren, beställa några timmars make, sätta på en kopp kaffe och fortsätta med projekten, skrivandet, fantasierna. Åka till gymmet. Spela spel med mitt ungdomsgäng. Lösa fredagskrysset. Gå en promenad. Läsa en bok. Luncha med en vän. Och när jag kom hem var allt klart.

Tänk om man bodde i Georgien...

Lilla båten

Värmen från hennes rygg under min handflata.
Mjukheten i leendet.
Skrattet, det som färdats över hela världen.

Hon är så öppen och glad nu.
Och jag tänker att bättre än så här kan livet inte vara.

:-)

Blir alltid varm inuti när nån säger nåt omtänksamt till mig.

"Kan själv" smälter.
Stoltheten rinner undan.
Leendet tar plats.
Huden ryser.
Den osynliga skyddszonen öppnar en port.

Jag är hur lätt som helst att förtrolla.
Det är bara att visa mig lite ömhet.

"...som saltet smältes i det friska vattnet"

Jag övar upp mitt mod.
Jag övar mig att ringa samtal jag egentligen inte vågar och ta beslut jag inte törs, men måste.
Jag övar mig att låta onda tankar om mig, och i mig, gå spårlöst förbi och att ignorera anklagelser utan grund.
Jag övar mig att aldrig ångra eller älta.

Och en dag kanske jag är modig nog att -

Kärleken till musiken kan drabba vem som helst

Granplundring. Minst sagt.

Det bär mig emot att slänga ut en gran som inte barrar än.

Jag har provat att inte ge den vatten, tänkte att den skulle börja dö av sig själv då. Men nej, grön och grann står den där, stolt bärandes all världens tingel-tangel.

Igår avslutade jag en flaska avslagen julmust. Ikväll lägger jag sista biten av julskinkan på en skiva knäckebröd. Imorgon pantas julens enda glöggflaska, en lättglögg från ICA, inköpt mest för syns skull.

Men granen... Jag är less på den. Vadå stämning? Vadå tindra med ögonen? Den är bara i vägen. Och, som sagt, fortfarande provocerande fräsch.

Men okey. Den välte och vattnet som rann ut förstörde mitt parkettgolv. Som straff dödar jag den imorgon. Strippar av, lyfter ut och kastar bort.

Ha!

Hc

Gav bort det som var mitt.
Men det gick sönder, så jag tog tillbaka det.
Lappade och lagade.
Och nu, när det är helt, har jag ingen aning om vad jag ska göra av det. Funderar på att skaffa en vacker ask där det kan ligga, linda ett band runt om och ställa in rubbet i bokhyllan.