Djupt andetag.
Du dyker.
Viktlöshet, frihet, rymd.
Du kan ta dig precis dit du vill, inget hindrar dig.
Men du är jägare.
Och där på botten, där ser du den.
Den ska bli din. Bara din.
Du vet exakt hur du ska göra så ingen annan hinner före.
Tillbaka på stranden öppnar du skalet.
En pärla skälver i ljuset.
Höljet är skört, där innanför flämtar en låga.
Den lever.
Och viskar stilla i vinden; var rädd om mig.
Då tar du upp den, kysser den ömt med dina heta läppar och kastar den över axeln.
Sen går du vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar