Sedan valet 2010 har jag inte känt mig besläktad med den svenska folksjälen. Efter valet 2014 har jag skämts över enfald, bortskämdhet, fördumning. Och idag 3/12 rann bägaren över.
Hur var det med att ta ansvar för Sverige och dess innevånare? Att lägga resurser på integrationsfrågor, jämställdhet, livskvalitetsfrågor (läs både arbete respektive vård för de som inte förmår arbeta av olika skäl, inte bara ålder), miljöfrågor, framtidsfrågor? Att slå sina kloka huvuden ihop? Att inte låta historien upprepa sig, den svarta historien, vårt europeiska trauma.
Varför block? Varför allianser? Samhället berör oss alla, och vi är rätt lika. Vi trampar på samma jord. Några barfota, några på flykt, andra övergödda. En jord. Ett hav. En luft att andas. Barn är barn och framtid, vare sig deras föräldrar tigger eller tycker att de betalar för mycket skatt.
Vi är alla delaktiga.
(Bra krönika i DN.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar