Nej det blir inte så mycket skrivet här nu ... Jag berättar på annat sätt. I 3D. Med en så där 20-25 lagspelare runt om mig.
Jag berättar om svårigheter att mötas, retsamma pilar, improviserade rim och suckar i skymningen. Berättelsen pågår i mitt sinne; från det jag vaknar på morgonen med stela lemmar, tills dess jag somnar med värkande dito. Plus några stunder varje natt där hjärnans iver vinner över kroppen utmattning.
Det är vansinnigt roligt. Det är också tärande. Att ge och åter ge. Stå utanför. Hålla kursen rak trots vind och vågor. Balansera mellan prestigelöshet, lösa tyglar och att peka med hela handen. Iakttaga varje individs process. Försöka hitta rätt näring till rätt planta. Leta nycklar som låser upp. I något fall mötas av tyst motstånd. Släppa in, lyssna och riskera att bli ifrågasatt. Inte förlora sikte på målet. Alltid vara förberedd, ha plan B i bakfickan och ett 360-graders synfält.
Men nu är det ledigt. Ikväll har jag krupit in i en stor rock och stängt in mig för omvärlden. Jag ska inte ta ett steg till. Inte kläcka en enda idé. Inte formulera ens den enklaste instruktion. Jag ska vila ben och ögon och rygg och känslor och tankegångar. Jag tar time-out.
Jag längtar redan till söndagens repetition ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar