Satt en stund i parken utanför det gamla trähuset. Var lite omtumlad efter ett samtal, behövde sluta mig mot omvärlden, så där som en organism som skyddar sig genom att dra ihop, dra in, vända sig bort. Dessutom var det en ljummen kväll, mättad av gräs- och blomdoft.
En man kom emot mig. Han såg sliten ut. Hej kompis, tänkte jag.
Men så började han prata med mig:
- Du ... har du några droger eller så?
- Va? Ähm ... nej.
- Ingenting?
- Nej, jag tycker inte om droger. Håller inte på med sånt.
- Då får jag gå till sjukhuset då ...
Han gick. Jag önskade verkligen att han skulle få hjälp, men kanske inte på det sätt som han själv tänkte sig.
Sen gick jag in, hamnade i soffan och slängde i mig en påse kola i någon slags tröst alternativ belönings-princip.
Och då slog det med att jag hade ljugit; jag höll visst på med droger. Fast mina finns att köpa på Ica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar