Familj

Det är sällsamt att få vistas i ett sammanhang. Tillhöra en flock. Förunnas en familj.

Efter omtänksamheten, livfullheten och pladdret i det lilla paradiset känns det konstigt att komma tillbaka till en tom och mörk lägenhet.

Ändå vet jag att jag har de mina. De som jag vårdat och ännu vårdar, om än numera på ett mer själsligt plan. Tråden till en vän som vävts, brustit och nu vävs försiktigt på nytt. De nära vännerna som lyssnar och reder ut. Lekkamrater som inspirerar och sporrar kreativiteten.

Jag sitter ensam vid datorn och föreställer mig att jag har ett stort hem med plats för många vid matbordet. Att jag kan bli den sol runt vilken planeter surrar. Att det finns plats för barn som vill rita, ungdomar som vill prata, vuxna som vill få lugn. Att jag kan laga mat. Att jag har en eldstad att sitta framför.

Att den stora världen är i balans och den lilla i harmoni.

Så tänker jag ikväll.
En annan gång tänker jag att jag bara vill ge mig iväg.