"Mina kompisar"

Mina brorsdöttrar har nyss fått varsin 'vänskaps-bok'.
Och jag fick fylla i båda två. Mycket roligt!
Det var kanske 40 år sedan sist ...

Hårfärg, stjärntecken och smeknamn var inte så svårt. (Visserligen kastade jag bort ett avskytt smeknamn så fort jag slapp ur skolan, men nu kunde jag ju skriva "Faster". Även om det känns lite för torrt för att beskriva just mig.)

Svårare var att fylla i "Vad jag vill bli när jag blir stor".
I den ena skrev jag ÄLSKAD. Fast det vill jag ju bli redan nu.
I den andra FRISK OCH HEL. För det är självklart.
Riktigt nöjd med mina svar kände jag mig dock inte.
Det gnagde lite efteråt. Faktiskt.

Så idag, mellan diverse kontraktstillägg och tysk web-uppdatering kom jag på det!

Datorn brummade hemtrevligt, solen sken in genom smutsiga fönster, fingrarna var pigga och tangenttryckar-lystna. Plötsligt blev allt glasklart: "När jag blir stor" är inte vad jag ska arbeta med. Utan vad jag ska göra som pensionär.

För livet går från stadium till stadium.
En 11-åring tänker att bli stor = skaffa sig ett yrke.
För en 52-åring är stor = yrkesbefriad, på nytt.

Alltså: när jag blir stor ska jag bli författare.
Med sol genom smutsiga fönster, lättarbetat tangentbord och en god kopp caffe latte intill.