Vi arbetar med att få sångarna att öppna upp sina kroppar. Låta andning och puls forsa. Släppa spärrar. Låsa upp runt hjärtat. Det är ett nödvändigt arbete - men också smärtsamt. En spänd muskel är en rustning. Människan omsluter sin sårbarhet genom fysisk distans och misstänksamhet.
Jag undrar om det är därför jag är så öm överallt, efter fem timmars repetition. Kroppen värker. Själen flämtar. Det har ett pris att öppna upp och släppa ut.
Men det är värt det.
Och nödvändigt.
Musik är närvaro och flöde.
Musik har inget skydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar