Jag släpper spänningar i kropp och själ med gråt. Jag räcker ut handen och säger: hjälp mig.
Jag håller inte emot när tvivel bubblar upp. Jag klamrar mig inte fast vid principer. Försöker inte hålla masken.
Jag säger inte att jag vet hur det är. Jag bara släpper taget. Och jag viskar, frågar, önskar; står du kvar? Var inte rädd för att jag faller - bara ta emot med din värme och ömhet. Håll om mig.
När jag är glad och stark och glittrande, tycker du om mig?
När jag är som mest ynklig, med svullna ögon och mörka tankar, tycker du då om mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar