Knockad av vintertiden.
Sänkt av mörkret.
Däckad av kylan.
Det är nu jag vill rulla ihop mig som ett litet knytt och låta dig lägga en varm filt över mig. Kanske sitter du en stund och nynnar lite vid min sida. Kanske kryper du helt enkelt ner och värmer mina kalla tår. Kanhända stryker du mig över håret, killar mig stilla på ryggen och låter mig vara liten och orkeslös och alldeles precis just den jag är.
Eller ... vi värmer varandra.
Så gör vi.
Och när vi sen tittar upp från vår vintervila har ljuset återvänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar